Sju kilometer söder om Färjestaden. Inte udden.

Länsstyrelsen berättar hamnen först. Den byggdes fel. Bottnarna slammade igen. Efter femton år var sjöfarten slut. Säv och vass vandrade in. Strandäng, vass och öppet vatten blev kvar. I mitten av 1900-talet hade det vuxit igen. Ölands Ornitologiska Förening drev röjning på 1980-talet. Kreatur betar. Det är skötsel, inte en orörd vik.

De skriver att långt över 200 arter observerats. Karaktärer om våren: skärfläcka, silvertärna, gulärla. Deras exempel. Inte ett löfte att ni hör dem en given morgon. Sångare sitter i alskog, slåtteräng och buskage på strandvallen — inte ute på sandreveln. Uddens jobb gör Ottenby.

Stora Beijershamnsrundan: från södra parkeringen, hårdgjord stenmjöl förbi södra tornet, ut på piren, spång över våtmarken, tillbaka på strandvallen längs en bit av Mörbylångaleden. Underlag som växlar: spång, lera, grus. Självstängande grindar. Lilla rundan är femhundra meter till södra tornet. De säger att den passar rullator. Pirpromenaden till spetsen är den långa. Ojämnt och blött ytterst, beroende på vattenstånd.

Parkering i söder. Tillgängligt torrdass och rastbord. Information om tillträdesförbud sitter vid entrén. Reservatet är tillgängligt året runt så länge ni håller er på lederna, skriver de. Skyltarna i marken visar var förbudet börjar. Allemansrätten gäller inte fullt ut. Inget tält. Ingen eld. Ingen husbil. Ingen okopplad hund.

Söder om piren surfas det. Länsstyrelsen samarbetar med Ölands Windsurfing Club och Svenska Kiteförbundet. I de markerade fälten i Beijershamnsviken får ni inte störa fågellivet 1 april–31 oktober. De hänvisar också till 4 § artskyddsförordningen. Det är samma paragraf som gäller uppspelning mot en häckande fågel. Lyssna. Spela inte.