Phylloscopus collybita
Silt-silt, inte en kaskad.
Två små gröna sångare. Samma släkte. Olika jobb. Gransångaren tickar. Lövsångaren faller.
- Sång
- Metronom: silt-silt-silt. Engelska namnet chiffchaff är samma sak.
- Ben
- Mörka. Lövsångarens är ljusa.
- Vingar
- Kortare, rundare. Kortare flytt.
- Ankomst
- Mars i söder. Före lövsångaren.
- Vinter
- En del stannar i södra Sverige. Det syntes mer de senaste vintrarna.
- Miljö
- Blandskog och gran, men också parker.
Sången är det säkra. En gransångare säger samma stavelse om och om igen. En lövsångare rullar nedåt och slutar. Lär er det i april när båda sjunger, inte i en app i oktober.
Benfärgen syns i kikare om fågeln sitter stilla. Inte i flykten. Vingprojektionen — hur långt handpenorna når utanför tertialerna — är fältbokens favorit. Den kräver vana. Säg sången först.
Locklätena är också olika: gransångarens hüid är vasare än lövsångarens mjuka hyit. På hösten, när sången tystnat, är locket det ni har.
Sibirisk gransångare, underarten tristis, dyker upp på hösten vid kusterna. Gråare, annat lock. Det är en not för den som redan kan den vanliga, inte en nybörjarart att jaga första dagen på Nabben.
Klimatet har flyttat vintern. En gransångare i en skånsk park i januari är inte längre en sensation. Det är fortfarande inte “alla gransångare stannar”. De flesta går mot sydvästra Europa. Läs Artfakta om utbredningen, inte en anekdot från en januaripromenad.
Källor, inte gissningar. Artfakta, reservatsföreskrifter och stationernas sidor ändras. Originalet vinner.
- SLU Artdatabanken — Artfakta — sök Phylloscopus collybita
- Lövsångare — den andra i paret
- Höst 2026 — när sången redan tystnat