Hippolais icterina
Högre än svarthättan. Gulare än lövsångaren.
Härmsångaren tar park, trädgård och lövskog. Sången är hög och omväxlande, med härmningar invävda. Den kommer sent och går tidigt.
- Sång
- Högt, snabbt, härmande. Från en synlig kvist oftare än trädgårdssångaren.
- Utseende
- Oliv ovan, gulare under, kraftigare näbb, blågrå ben.
- Miljö
- Park, trädgård, lövskog med buskskikt.
- Ankomst
- Maj. Sen.
- Avresa
- Augusti.
- Förväxling
- Svarthätta i minnet. Trädgårdssångare i snåret. Lövsångare i färgen.
Namnet lovar härmning. Det är sant, men det är inte hela sången. Den har en egen, hög, rappande bas. Härmningarna ligger i den. Vi räknar inte upp vilka arter den “alltid” tar. Artfakta och fälthandböckerna har inspelningar. Lyssna där.
Svarthättan slutar tydligare och har kalott. Trädgårdssångaren är jämngrå och sitter djupare. Lövsångaren är mindre, med fallande slinga och utan den kraftiga näbben. Härmsångaren är den gula, höga i parkträdet.
Utbredningen är södra och mellersta Sverige. Allmännare i söder, glesare norrut. Artfakta har kartan. Vi skriver inte “vanlig överallt”. Taxeringen följer trenden.
Höst: augusti tar de flesta. En härmsångare i september vid kusten är passage. Uddarna samlar sådant efter rätt natt. Vi gissar inte vilken.
Riksmuseet har sidor för flera sångare i den här sektionen, men inte en egen korttext för den här när vi läste. Därför stannar källorna vid Artfakta och BirdLife. Originalet vinner ändå.
Källor, inte gissningar. Artfakta, reservatsföreskrifter och stationernas sidor ändras. Originalet vinner.
- SLU Artdatabanken — Artfakta — sök Hippolais icterina
- BirdLife Sverige
- Trädgårdssångare — samma park, annan färg