Curruca curruca
Grå, låg, en kort skallra.
Ärtsångaren sitter i täta snår. Törnsångaren tar busktoppen och visar strupen. Sången är en ljudlig ramsa, kortare än folk väntar.
- Sång
- Skallrande tell-tell-tell. Riksmuseet liknar den vid studsande ärtor.
- Lock
- Smackande tett.
- Fälttecken
- Grå hjässa, mörkare kind, vit haka, mörka ben.
- Miljö
- Täta buskar, trädgårdsbryn, skogsbryn. Inte åkerkantens öppna busktopp.
- Ankomst
- Slutet av april och maj. Tidigare än törnsångaren.
- Förväxling
- Törnsångare. Rostig vinge och ljusa ben där, grått och mörka ben här.
Riksmuseet sätter återkomsten till första halvan av maj, med återvändare redan i slutet av april. Tabellen på den här sajten säger april för södra Sverige. Båda kan vara sanna samma år. En kall maj håller den. Artportalen visar vad som faktiskt hörts i veckan.
Törnsångaren är varmare, med rostig vingpanel och vit strupe som syns. Ärtsångaren är gråare och håller sig lägre. Sången saknar törnsångarens raspliga omväxling. En kort skallra, om och om igen.
Den sitter i snår. Ni hör den oftare än ni ser den. Locklätet räcker på hösten när sången tystnat. Flytten går sydöst i augusti och september, till östra Afrika norr om ekvatorn — riksmuseets rutt, inte vår karta.
När vi läste rödlistan 2025 var ärtsångaren inte längre rödlistad. 2020 var den nära hotad. Vi skriver inte “räddad för alltid”. Artfakta är originalet. Tropikflyttare har rört sig fram och tillbaka på listan.
Höst: de flesta är borta i september. En grå sångare i ett kustbuskage är passage. Höststräcket samlar sådant mot uddarna.
Källor, inte gissningar. Artfakta, reservatsföreskrifter och stationernas sidor ändras. Originalet vinner.
- SLU Artdatabanken — Artfakta — sök Curruca curruca
- Naturhistoriska riksmuseet — ärtsångare
- Törnsångare — samma buskage, annan sittplats