Tio sjömil ostnordost om Gävle. Ingen reguljär båt.

Länsstyrelsen skriver att ön ursprungligen var två. Is och stormar sköt ihop en grus- och klapperstensvall. Runt den löper strandvallar. Gråsjälsbådan liknar, men har hundraårig granskog i mitten. Skälstenarna har buskar formade av is och vind. Kalkstenen syns i floran. De kallar örtängarna ovanliga i länet.

Fåglarna de sätter på sidan: silvertärna, roskarl, tobisgrissla. Ringmärkning nämns med en mening. På Skälstenarna: gråtrut och silltrut. Bevarandeplanen lägger till fisktärna och höksångare bland häckande, och kallar ön intressant som sträcklokal vår och höst. Det är 2017 års text. Inte en dagssumma.

GLOF sätter startåret 1977 och mer än 180 000 fångade. De räknar stationen som en av tjugo i landet. Transporten är deras. Normalt från Norrlandet nära Bönan, ungefär en halvtimme när båten går. Det finns ingen reguljär turistlinje. En nordlig vind stänger hamnen. Räkna med att bli kvar. Vi cachar inte ett pris eller ett namn på en skeppare.

Föreskrifterna är korta på sidan och längre i beslutet: inte åverkan på mark och vegetation, inte skada hotade arter, kopplad hund, inte medvetet störa. Allemansrätten är inte ett undantag. Sommarens seglarhamn vid sydlig vind är ett annat rum än höstens nät. Inga högtalare.

Det här är inte Landsort. Det är inte Holmön. Det är en kalkö i Gävlebukten med fyr från 1838. Sångarna kommer om natten. Ni ser dem i buskage efteråt, eller så ser ni tomt. Vi gissar inte vilken natt.